Innan hade jag skrivit om en kille som jag tyckte om, men som inte tyckte om mig på samma sätt...


 "Nu är vi jättefina vänner och jag vill aldrig förlora honom. Han betyder alldeles för mycket för mig för det. Jag skulle gå sönder, ärligt talat. Jag blir lite blödig när jag skriver om det, för jag vet att vi inte delar samma åsikter. Visst, jag betyder massor för honom också, men inte alls på samma sätt. Han värderar alla sina vänner på samma sätt tror jag, men eftersom varje person är olika så blir det ändå på olika sätt.

Han bryr sig precis lika mycket om alla, ingen mer och ingen mindre. Så borde det kanske vara, men sån är inte jag. De jag går bäst ihop med, de värdesätter jag även mest. Jag ser honom som min bästa vän, så visst hamnar han lite högre i rangordningen. Och eftersom jag även ser honom som mer än vän, stiger han ytterligare. Önskar att han kunde se mig på samma sätt.

Känns lite som att jag sviker mina andra vänner genom att skriva och tycka som jag gör, men jag menar absolut inget illa med det. Jag skulle ställa upp precis lika mycket på de andra som på honom. Men med närmre eftertanke, vem skulle behöva just min hjälp och mitt stöd? Om jag gör en ordentlig rannsakan av mig själv så vet jag att jag inte är en så bra vän som jag skulle vilja vara. Jag är jättedålig på att höra av mig, och jag skäms för det.

Jag borde verkligen ändra på mig, och jag ska försöka. Det är ju mest för min egen skull, för om jag inte hör av mig, ja då tror inte folk att jag bryr mig. Då kan dom lika gärna vara utan mig, och det förstår jag mycket väl, eftersom jag upplevde det själv med en vän för några år sedan. Man tröttnar ju på att ensam höra av sig till någon, för en viss typ av uppskattning och bevis på att man betyder något vill väl varenda människa ha?

Egentligen kan man undra varför jag skriver ner allt detta. Troligtvis av glömska, för om några dagar kommer jag nog inte ens komma ihåg hälften av vad jag tänkt idag, men det är också en rolig grej. Att ta fram detta om en vecka, en månad eller ett halvår och läsa, det tycker jag är jättekul. Om det sen är tråkiga, roliga eller jobbiga tankar som virvlat runt i mitt huvud blir spännande att återuppleva i vilket fall. Minnen måste vara det värdefullaste vi människor har.

Jag älskar minnen, både tråkiga och roliga. Sen är det så häftigt med dom att man kan diskutera med en gammal vän om något som hände för ett tag sedan. Oftast kommer man ihåg ungefär samma saker, men inte alltid. Då kan man pussla ihop en händelse av mångas minnen, så får man en helhet som man själv glömt bort för längesen.

Jag började skriva dagbok när jag var liten, men slutade ganska snart med det. På kvällarna när det skulle skrivas var jag trött, eller så tänkte jag inte på det. Sen att försöka skriva något flera dagar efteråt, är inte samma sak. Då har minnena svalnat och man får inte med allt man ville från början.

Tänk om jag fortsatt skriva. Det hade inte behövt vara så många rader, utan bara något som pekade på det viktigaste man gjorde just den dagen. Vad mycket man har missat i minnesväg egentligen. Världens enklaste grej att bevara dagens små guldkorn och floppar/missöden är ju att skriva ner dom.

Behöver ju inte ens vara saker man gjort, utan saker man tänkt och känt."

Idag var Enya och jag på Droppen på förmiddagen. Träffade Josse och Thindra och Linda och Nova. Trevligt trevligt!
Verkar som om jag står lite för måndagens underhållning, men det bjuder jag på :)


Enya äter fortfarande väldigt dåligt, men antagligen är det på grund av tanden, och att hon är förkyld! Trodde hennes förkylning gått över, men icke. Hon var ju hos sin pappa i helgen och han har ju varit sjuk i veckan. Antagligen hans baciller hon blivit smittad med :(

Och jag då.
Jag är på väg att bli sjuk jag också. Täppt i näsan och har världens sprängvärk i skallen. Toppen!
Passar utomordentligt bra nu såhär till helgen.. blää!
Jag som har både ljungsbro marknad, ett dop och en fest jag vill gå på. Typiskt!

Hoppas verkligen jag hinner bli frisk tills dess!


För övrigt så går jag och Enya varandra på nerverna just nu! Tjurigare unge får man leta efter!

Trots att jag var jävligt djup igår, så måste jag klaga lite ;)

Vad det är irriterande när inte internet eller telefonen funkar!! Gaaah! Har strulat hela dagen!
Funderar starkt på att strunta i det där jävla skit-comhem! Bara problem hela tiden!
Bläää

Nu verkar det dock funka som det ska igen, och hoppas det gör det resten av kvällen.

Jag borde lägga mig tidigt ikväll, men jag känner ju mig själv vid det här laget, hehe.
Fastnar jag inte på msn så fastnar jag framför tv:n, och kommer inte i säng förrän vid midnatt ;P
Men hey, jag kan sova när jag blir gammal!

Har för övrigt fått hem en liten skit idag :)
Blir ju som vanligt en omställning för henne att byta ställe, så hon har varit lite jobbig. Rivit ner tvätten osv, så man kan säga att hon testat mitt tålamod ikväll! :)
Men sen var hon även jättetrött, så det blev sängen redan 19.30 och hon somnade som en stock!
Skönt det!

Imorgon är ju inget dagis, utan då ska vi gå till Droppen på förmiddagen tänkte jag.
Så vi båda får lite socialt umgänge :) Ska bli trevligt!

Nu ska jag säga hej till en viss person på msn, och sen blir det nog tv:n.. :)
Puss på er!

Man är allt bra dum ibland!

Här sitter jag och tycker synd om mig själv bara för att jag inte har vissa saker, när jag i själva verket borde vara jäkligt glad över det jag faktiskt har!

Jag har ju faktiskt världens underbaraste dotter, som jag älskar mer än livet självt. Jag har en egen lägenhet, som börjar komma iordning. Jag har jordens finaste vänner, som jag tackar gud för att de finns. Jag har de bästa föräldrarna man kan tänkas ha, som ställer upp för både mig och min dotter. Jag har pengar så vi klarar oss varje månad, och kan faktiskt unna oss något extra ibland.
Och så har vi hälsan, vilket jag är oerhört tacksam för!
Jag är så otroligt lyckligt lottad!

Tänk vad många det är som faktiskt inte har det så. De som inte har pengar, de som är fast i misshandel, de som inte har någon familj eller några vänner alls, de som är sjuka - och om man ska ta det mycket längre än här i Sverige, de som är fast i krig, de som svälter osv.
Det är ofantligt många som har det SÅ dåligt, men lika fan kämpar de på!
De ger aldrig upp!

Varför är man själv så bortskämd och grämer sig över minsta lilla grej?
Jag förstår inte varför man inte tänker längre än näsan räcker ibland..

Jag kom nästan i tid till Jenny igår. Fick ringa henne så hon kunde hjälpa mig att bära mina grejer, men när jag kom dit var ju redan allt folk där, eller nästan i alla fall :)
Carro kom några minuter efter mig, och Ankan efter ett tag. Sedan var vi en komplett samling.

Lollo hade fixat morot och gurkstavar med dipp som vi smaskade på innan det var dags att åka därifrån. Gott :)

Kl 18.30 kom vi i alla fall till festplatsen, och det var då jag insåg att jag inte hade några pengar med mig. Men som tur var hade Jenny så det räckte för mig också. Tur att andra tänker åt en ibland ;)

Vi käkade, sjöng, drack och myste i varandras sällskap. Det var verkligen himla trevligt, och fast jag satt på dass var sjätte minut så njöt jag av kvällen i fulla drag ;)


Jag har nog inte så mycket mer att säga om kvällen faktiskt. Eller jo, jag skulle kunna skriva en hel jäkla novell egentligen, men det besparar jag er ;)

Bilder säger mer än tusen ord har jag hört, så jag låter dessa tala :)

Det är märkligt vad lite "liv" det blivit här på min blogg på sistone. Vad beror det på?
Tycker alla som läst att jag varit konstig, och därför slutat? Alltså fler än de där 8? ;)

Eller är det för folk blivit lata? För att jobb/skola börjat?

Det är trist! Jag tyckte om att ha några läsare, nu blir det bara mindre för varje dag.
Och kommentarer..
Jag har tre trogna kommenterare, men ni andra då? Var har ni blivit av?


Grrrr..

Det ekar tomt vad det gäller respons märker jag. Fy på er ;)

Jag har faktiskt en undran.
Ni som läser bloggen regelbundet, är det något ni saknar?
Vad skulle ni vilja veta om mig, något ni undrar över?

Skriv gärna och berätta.
Det är ju faktiskt även för er jag skriver :)

Så kom igen nu!

Efter förra inlägget har jag insett hur fel saker och ting kan bli.
Här sitter jag och öppnar mig, skriver om mina innersta tankar och så blir det såhär! Det var ju inte alls meningen.

Som det märktes på kommentarerna så var vissa saker menade som pepp för mig, för att jag mår dåligt.
Ingen har någonsin skrivit att Enya har det dåligt hos sin pappa, och jag vet att hon absolut inte har det.

Jag vet att jag heller aldrig talat illa om Enyas pappa (eller hans nya familj) här i bloggen och skulle heller aldrig få för mig att göra det.
Jag skriver ju endast saker från min synvinkel, hur jag ser på saker och ting, hur det känns för mig, hur jag mår.
Det är inget fel i att göra.

Sen har jag fått veta att en del personer tycker att jag är helt konstig i huvudet som kan lämna ut mig så som jag gör.. Fine! Då får de gärna tycka det!
Bloggen är lite av en terapi för mig, då jag oftast inte har de att prata med som jag skulle vilja ha.
Det blir att jag skriver av mig istället, och sen får jag pepp av vissa personer som väljer att ge mig det.

Visst, jag skulle lika gärna kunna skriva ner mina tankar och känslor på vanligt papper, men nu väljer jag att inte göra det. Har någon rätt att klanka ner på mig för det? Nej, det tycker jag verkligen inte!
Om folk nu stör sig så mycket på mig, då behöver de inte besvära sig med att gå in på min sida överhuvudtaget.

Det jag däremot kommit till insikt med är att jag inte ska skriva så mycket "dåligt", utan jag ska försöka skriva om så positiva saker som möjligt.
För det jag verkligen hatar är att framstå som en vekling, och det är så folk antagligen uppfattar mig när jag skriver inlägg som det nedanför.

Men en sak ska ni veta.
Någon vekling har jag aldrig varit och kommer heller aldrig att bli...

.. och faktiskt,
ensam är stark! 

Klicka här för gratis smink!

Okej, jag ska vara ärlig. Om ni går in på sidan så hjälper ni mig. Vill inte lura någon, så därför berättar jag det.
Ju fler personer jag värvar till sidan desto mer poäng får jag som jag kan byta mot presentkort på Kicks!

Skulle bli jätteglad om ni klickar in er där och blir medlem! ;)