Världens bästa Roxette!
I lördags var älsklingen och jag iväg på det som jag längtat efter som en tok, Roxette live i Halmstad!
Vi släppte av lilleman hos farmor runt kl 10 och sen begav vi oss iväg, jag var riktigt förväntansfull och lite nervös för att vara ärlig. Resan gick bra och vi kom fram strax efter kl 13. Vi åkte till stället direkt och parkerade bilen för att ha koll på var det låg, och det var inte alls långt ifrån centrum. Skönt!
Knappt en bil på parkeringen och nästan inget folk i kö heller när vi gick förbi insläppet. Bara de allra största fansen som kommit från andra länder typ ;) Så vi kände oss inte alls stressade utan gick till centrum för att äta, men det var rätt mycket folk på varenda restaurang och kräsen som jag är så slutade med att vi tog några varmkorvar. De äckligaste jag någonsin ätit dessutom. Blä!
Illamående gick vi tillbaka till bilen och hämtade våra grejer. Det var klibbigt väder, mulet men solen tittade fram då och då, så vi struntade i regnkläderna och tog bara med oss varsin luvtröja.
Vi satte oss i kön vid kl 15 och det var sjukt varmt men rätt trevligt ändå. Det kom fler och fler människor men inte så många som jag hade räknat med. (Kanske är det att Roxette inte drar så jättemånga fjortisar?)
Vid 16.30 fick vi nog av allt folk som trängde sig och ställde sig långt fram i vårt led (vi satt på rad på trottoaren, andra kom och satte sig mitt i gatan fast flera meter framför) så då tog vi våra grejer och gjorde samma sak. Resten av alla människor hakade på och helt plötsligt stod vi där som packade sillar utan någon möjlighet att sätta oss ned. Dumt kanske, men det var ju bara en halvtimma kvar till insläpp. Trodde vi.
När vi väl stod där, vad händer inte då? Jo, himlen blir mörkare och mörkare och till slut börjar det regna. Inte så mycket, men tillräckligt för att ta på sig tröjan, mest för att skydda kläderna under ifall man skulle vilja ta av sig igen. Vakterna uppmanade folket gång på gång om att ta flera steg bakåt, annars skulle vi inte få komma in, så insläppet dröjde en stund, vilket var surt eftersom regnet hela tiden ökade.
Till slut släppte de i alla fall in och folket i vår kö var faktiskt väldigt lugna vilket var skönt. Det värsta jag vet är trängsel vid konserter, var nära på att klämmas när jag var yngre, men den här gången kunde jag ta det lugnt.
Det var flera kontroller innan man kunde börja springa och ta plats, och vi hade egentligen inte räknat med att springa, men eftersom alla andra gjorde det så gjorde vi det också. Älsklingen blev imponerad över att jag var först av oss framme vid scen, men man har ju varit med förr ;)
Vi hade bestämt att ställa oss på högra sidan, mest för att det var åt det hållet bajamajorna var, men så var det även minst folk där så där fick det bli. Vi kom på 4:e raden typ och jag var väldigt nöjd med platsen!
Det första jag gjorde när älsklingen kommit dit var att springa och titta om det såldes några regnponchos, men det gjorde det tyvärr inte, så vi fick stå där blöta och ångra vårt val av att inte ta med regnkläderna. Surt, men rätt åt oss ;)
Tyvärr regnade det i stort sett hela tiden från kl 17-21 då Roxette klev på scenen. När de kom så slutade regnet och tur var väl det. Vi ville ju ta bilder!
ÅH! Konserten var helt underbart bra, den kunde verkligen inte bli bättre! Roxette i all ära, men när Gyllene Tider även dök upp på scenen i slutet var lyckan total! Men det allra, allra bästa med konserten var att jag tillbringade den tillsammans med den finaste människan på jorden ♥
Vi tog såklart en hel massa bilder och alla som känner mig vet att jag lider av beslutsångest.. Det resulterade alltså i massamegamånga bilder i det här inlägget, alla lika fina! Bättre för många än för några, resonerar jag :P
Vi släppte av lilleman hos farmor runt kl 10 och sen begav vi oss iväg, jag var riktigt förväntansfull och lite nervös för att vara ärlig. Resan gick bra och vi kom fram strax efter kl 13. Vi åkte till stället direkt och parkerade bilen för att ha koll på var det låg, och det var inte alls långt ifrån centrum. Skönt!
Knappt en bil på parkeringen och nästan inget folk i kö heller när vi gick förbi insläppet. Bara de allra största fansen som kommit från andra länder typ ;) Så vi kände oss inte alls stressade utan gick till centrum för att äta, men det var rätt mycket folk på varenda restaurang och kräsen som jag är så slutade med att vi tog några varmkorvar. De äckligaste jag någonsin ätit dessutom. Blä!
Illamående gick vi tillbaka till bilen och hämtade våra grejer. Det var klibbigt väder, mulet men solen tittade fram då och då, så vi struntade i regnkläderna och tog bara med oss varsin luvtröja.
Vi satte oss i kön vid kl 15 och det var sjukt varmt men rätt trevligt ändå. Det kom fler och fler människor men inte så många som jag hade räknat med. (Kanske är det att Roxette inte drar så jättemånga fjortisar?)
Vid 16.30 fick vi nog av allt folk som trängde sig och ställde sig långt fram i vårt led (vi satt på rad på trottoaren, andra kom och satte sig mitt i gatan fast flera meter framför) så då tog vi våra grejer och gjorde samma sak. Resten av alla människor hakade på och helt plötsligt stod vi där som packade sillar utan någon möjlighet att sätta oss ned. Dumt kanske, men det var ju bara en halvtimma kvar till insläpp. Trodde vi.
När vi väl stod där, vad händer inte då? Jo, himlen blir mörkare och mörkare och till slut börjar det regna. Inte så mycket, men tillräckligt för att ta på sig tröjan, mest för att skydda kläderna under ifall man skulle vilja ta av sig igen. Vakterna uppmanade folket gång på gång om att ta flera steg bakåt, annars skulle vi inte få komma in, så insläppet dröjde en stund, vilket var surt eftersom regnet hela tiden ökade.
Till slut släppte de i alla fall in och folket i vår kö var faktiskt väldigt lugna vilket var skönt. Det värsta jag vet är trängsel vid konserter, var nära på att klämmas när jag var yngre, men den här gången kunde jag ta det lugnt.
Det var flera kontroller innan man kunde börja springa och ta plats, och vi hade egentligen inte räknat med att springa, men eftersom alla andra gjorde det så gjorde vi det också. Älsklingen blev imponerad över att jag var först av oss framme vid scen, men man har ju varit med förr ;)
Vi hade bestämt att ställa oss på högra sidan, mest för att det var åt det hållet bajamajorna var, men så var det även minst folk där så där fick det bli. Vi kom på 4:e raden typ och jag var väldigt nöjd med platsen!
Det första jag gjorde när älsklingen kommit dit var att springa och titta om det såldes några regnponchos, men det gjorde det tyvärr inte, så vi fick stå där blöta och ångra vårt val av att inte ta med regnkläderna. Surt, men rätt åt oss ;)
Tyvärr regnade det i stort sett hela tiden från kl 17-21 då Roxette klev på scenen. När de kom så slutade regnet och tur var väl det. Vi ville ju ta bilder!
ÅH! Konserten var helt underbart bra, den kunde verkligen inte bli bättre! Roxette i all ära, men när Gyllene Tider även dök upp på scenen i slutet var lyckan total! Men det allra, allra bästa med konserten var att jag tillbringade den tillsammans med den finaste människan på jorden ♥
Vi tog såklart en hel massa bilder och alla som känner mig vet att jag lider av beslutsångest.. Det resulterade alltså i massamegamånga bilder i det här inlägget, alla lika fina! Bättre för många än för några, resonerar jag :P
Dagens;
Finaste: Älsklingen såklart ;)
Bästa: Per
Sämsta: Vädret
Rörande: Killen bredvid oss som grät
Irriterande: Fulla tjejen bakom oss som startade bråk
Inspiration: Alison som stod bredvid mig, jättefina tatueringar
Bästa låtar: The big L, Dangerous, It must have been love
