Ljusmys
Såhär ser det ut hemma hos oss just nu, Enya och jag myser med en massa ljus.. Bara älsklingen som fattas, men han kommer hem snart ♥
observera enya i soffan som oxå tar kort när jag gör det :)
En snabbis
En liten snabb update såhär innan jag måste ta tag i allt bestyr här hemma..
Jag fick faktiskt komma till vårdcentralen efter jag pratat med dem i fredags, och efter en stunds undersökande kom läkaren (förövrigt den trevligaste jag träffat, någonsin!) fram till att jag lider av inflammation i revbensbrosket. Såklart finns det ett sånt där svårt ord på latin också, men det kommer jag såklart inte ihåg, jag tycker inflammation låter bättre eftersom en vanlig svensk kan förstå vad det innebär :)
Hur som helst, jäkligt trist är det eftersom jag är gravid och inte får äta diklofenak som det ska behandlas med, så jag får helt enkelt stå ut. Panodil får jag självklart ta, men det hjälper inte alls så därför har jag fått klara mig utan smärtstillande, och det går även om det är outhärdligt ibland. Såklart kommer inflammationen gå över och det kommer kännas bättre, men som läkaren trodde så kommer jag nog få ha ont till bebisen är ute, typ 17 veckor till.. Allt på grund av att magen växer och kommer trycka emot revbenet, det låter ju sådär kul, eller vad säger ni? Men men, jag får försöka genomlida det med ;)
Trots min smärta har jag haft en riktigt trevlig helg! Enya kom som sagt hem till oss i fredags och det har varit så himla mysigt att ha henne hemma igen ♥ Efter att Fredrik slutade jobbet i fredags så åkte vi till stan och shoppade lite, sen hem för att kolla Idol och efter det var det dags för sängen..
Upp tidigt på lördagen för att städa, vi putsade fönstren och satte upp julgardiner och dammade och dammsög och gjorde fint här hemma.
På eftermiddagen kom familjen Molly på besök och stannade till kvällen. Himla trevligt, trots tjut här och där, men så är det ju med barn, hehe :) Och så lite fika och god mat på det så gjorde det dagen väldigt bra!
tjejerna leker på enyas rum
enya kunde inte hålla sig ifrån john, var framme och pillade på honom heeela tiden
Igår var det första advent, och dagen började skitdåligt, men vände rätt snabbt igen. Efter frukosten satte vi upp ljusstakarna och tände dem, och sen kollade Enya lite på film en stund till det var dags för oss att åka till stan.
Fredrik skulle till en kompis och spela tv-spel så vi passade på att åka med honom till Busfabriken där vi mötte upp Lollo och Felicia. Barnen busade och lekte sina 3 timmar och hade väldigt skoj! Jadå, Lollo och jag också, och jag överdriver inte när jag säger att jag känner av lite träningsvärk här och där idag.. ;)
När Fredrik kom och hämtade upp oss så skulle vi åkt till City Gross och handlat, men det sket sig.
För när vi skulle klä på oss så fanns inte mina skor någonstans, utan istället så stod där ett par nästan likadana skor som mina där, fast typ 2 storlekar för stora.. Åh, vad jag blev arg!! Hur i helvete kan man ta fel skor sådär?? Speciellt när mina borde varit för små för denna människans fötter?? Förstår verkligen inte..
Slutade med i alla fall att jag fick åka hem i ett par clownskor, och vi struntade i handlingen..
Det kunde ju nästan inte blivit värre än var det var just då, men kvällen blev faktiskt väldigt mysig ändå, trots mitt dåliga humör. Vi åt en mysig middag tillsammans, och sen åt vi lite gott i soffan innan läggdags eftersom Enya missade lördagsmyset i lördags.. Efter att trollet somnat så kollade älsklingen och jag på The Proposal och efter den blev det även dags för sängen för min del..
Japp, sådär var vår helg.. Hur var er?
Mitt jävla revben
Trots detta var jag "dum" nog och städade lägenheten, inte allt men nästan. Idag inser jag att jag borde legat i soffan och tagit det lugnt hela dagen, men till slut tröttnar man även på att vara lat ;) Fint blev det i alla fall och jag kände mig rätt stolt efteråt, även om det inte är något man är stolt över egentligen.. Städar gör ju varenda normala människa liksom ;)
Jag trodde att värken skulle gått över till idag, men inatt hade jag skitsvårt att sova och vaknade varje gång jag behövde vända på mig. Jag hittade knappt någon sovställning som var skön och därmed är jag hyfsat trött idag. Jag ringde MVC så fort deras telefontid öppnade och pratade med en barnmorska. Hon tyckte att det lät lite konstigt det jag beskrev och trodde inte alls det berodde på bebisen, vilket jag inte heller trott.
Så nu väntar jag på att VC ska ringa, så jag får se vad de säger. Helst vill jag ju komma dit så de kan kolla lite på mig, för över telefon kan de ju knappast säga vad jag lider av.. Men jag ska väl inte hoppas på för mycket, vårdcentralen här är ju som den är ;)
Annars idag kommer mitt älskade hjärta hem efter en vecka hos pappa. Hon har ingen feber längre, men hon skulle ändå inte vara på dagis idag, utan bara vara med på fotograferingen. Sen kommer hon till mig i eftermiddag och då hoppas jag på många pussar och kramar! :) Har saknat henne massvis!
Jag tävlar!
En nystart vore kanske något?
Men å andra sidan är det inte så viktigt med städandet, det kommer ju aldrig hit någon ändå. Aldrig någon av mina vänner som bjuder in sig självmant, det är lite trist. Det är mest jag som "tjatar" om att ses, men väldigt sällan det blir av.. Men men, älsklingen och jag har planer på att kanske flytta härifrån ändå. Finns inget direkt som håller oss kvar, egentligen. Lite synd är det såklart eftersom jag trivs jättebra i Ljungsbro, men Fredrik har ju inga av sina vänner nära och det är ju trist för honom såklart, och mina som sagt, ja de träffar vi ju ändå inte så ofta..
Nu blir det ju ingen flytt än på ett tag, jag borde hitta ett jobb innan dess, men vi har det i alla fall i åtanken att vi inte kommer stanna kvar här i all evighet. Börja om på ny kula vore kanske det bästa? Vi får se.
Hade jag fått önska så hade Z och C fått bo nära oss. Vi tycker himla mycket om dem och nu när vi kommer ha barn i samma ålder också vore ju det toppen.. Men man kan ju inte få allt här i världen ;) Får hoppas vi kan ses lite oftare sen bara, att de tycker om oss lika bra som vi tycker om dem.. Hehe :)
Nehej, nu ska jag faktiskt klä på mig och traska ut en sväng. En liten promenad blir det och på vägen hem ska jag stanna till i affären för att inhandla kvällens middag. Pasta med bacon och tomatsås blir det, det är verkligen skitgott. Jag längtar :) Och när jag kommit hem ska jag sätta mig här igen och bevaka en auktion på Tradera som snart går ut. Älsklingen har hittat ett klädset till lillfisen som han gärna vill köpa, och vad gör man inte för hans skull? :)
Tråk, tråkigare..
Och så det här jäkla skitvädret som är ute! Inte gör väl det mig lyckligare!? Var är solen undrar jag, kommer vi få uppleva den mer än i ett par få timmar nu det kommande halvåret? Hoppas det, annars går jag under! Allt känns bara blä, blä och blä just nu. Men vill verkligen inte att det ska vara så..
Och så har jag fått reda på att Enya är sjuk, stackarn. Snorig, hostig och feber har hon, eller hade i alla fall igår. Hoppas det är bättre idag! Vill så gärna ha hem henne på fredag! Dessutom är det fotografering på dagis på fredag som jag gärna vill att hon ska kunna vara med på, men med feber går det ju inte =/
Nej, nu ska jag faktiskt sluta gnälla och gå ifrån datorn. Jag borde sätta igång med städandet men motivationen har inte riktigt infunnit sig ännu, så jag lägger mig nog i soffan och väntar på att den ska komma.. Hur det funkar? Ja, det får vi väl se.. ;)
enyas dagisfoto förra året.. :)
As usual
Ja, som vanligt är jag skitkass på att uppdatera.. Men några rader kan jag nog plita ner.
Den här veckan har skruttis varit hos oss och det har varit otroligt mysigt som vanligt, trots att hon är världens gnällspik. Men vi älskar henne massor ändå såklart, allt som oftast är hon den goaste ungen i världen :)
Vad har vi gjort då? Ja, inte så mycket egentligen. Eller jo vi var på Droppen i tisdags och där träffade vi Jenny och Oliver, som efter att de hade hämtat Albin på dagis kom till oss och umgicks ett par timmar. Himla trevligt, och Enya och Albin lekte jättebra på hennes rum, inget tjafs eller gråt så det var kanon :)
Och eftersom barnen hade studiedag i onsdags så bestämde vi att vi skulle gå Droppen en sväng igen, så det gjorde vi fram till lunch, så Enya och Albin lekte även tillsammans där en stund. Själv fotograferade jag Oliver en massa, han är ju såå söt! Sötaste ungen jag sett på länge faktiskt :)
Jovisst hörrni, vi har köpt ny kamera också så det blir några bilder varje dag nu igen. Kan inte beskriva känslan av att ha en vettig kamera igen, det är verkligen super även om jag alltid fotar med automatik och bilderna blir allt annat än estetiska. Men vad gör väl det om hundra år? Haha..
tisdag - enya kryper och busar för fullt
onsdag - albin och enya grejar
världens sötaste oliver
Ikväll förstår ni, då ska jag göra en väldigt stor uppoffring, något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag ska följa med älsklingen på hockey, det ni! Det är DIF-LHC som spelar och jag ville ju inte att älsklingen skulle behöva gå ensam, så vad gör man inte för kärleken? ;) Enya ska också få följa med, får hoppas hon inte tycker det blir för jobbigt, men då får hon och jag gå därifrån och göra något annat under tiden.. Det ordnar sig nog :)
Kallt och blött och jävligt
Jag har heller inte gjort något direkt vettigt idag, mer än tvättat, hängt tvätt, rensat bland papper och varit en sväng till dagis för att hämta ett VAB-papper.. Inte ett dugg mer än så, resten av tiden har tillbringats här. Det är inte klokt vad jag är ineffektiv ibland.. Fy på mig.
Igår var jag på AF, tog 10 min som vanligt och sen var det tänkt att jag skulle åka hem igen men jag valde att gå en sväng på stan. Det är så sällan jag är där, brukar bara bli på tornby annars.
Jag hittade en massa fina kläder såklart, men tyvärr måste jag säga att pojkkläderna var roligare när Enya var mindre, och tvärtom. Jag är jätteglad över att vi ska få en pojke, men samtidigt svider det lite i hjärtat när jag tittar på alla fina flickkläder i butikerna och jag inser att jag förmodligen aldrig kommer få köpa sånt igen.. Aja, egentligen är ju det världens I-landsproblem och det kommer säkert gå över så fort prinsen är här, men det är lite så jag känner just nu.. Helt plötsligt är min lilla tjeja inte så liten längre..
Nehej, nu har älsklingen åkt iväg för att spela innebandy och jag har en kväll för mig själv. Ska kolla lite vagnar på blocket tror jag, och sen fördriva tiden med något kul fram till kl 21 då Oskyldigt dömd börjar. Bonde söker fru kollar älsklingen och jag på tillsammans när han kommit hem sen. Ibland är det allt bra med Play :)
♥
Fy vad dåligt
Vår bebis har SNOPP! :)
Enya fick alltså som hon ville.. hoppas hon blir lika nöjd sen när prinskorven tittat ut :)
Det efterlängtade ultraljudet!
Vi har länge velat fram och tillbaka om vi ska ta reda på könet eller inte, och oftast har det vägt över att vi ska göra det. Så vi var väldigt spända och nervösa innan vi åkte dit kan jag lova :)
För helt säkert är det ju inte, vi visste ju inte ens om de skulle säga något.. det beror ju helt på barnmorskan tydligen.
Tyvärr fick inte Enya vara med, så hon fick vara hos morfar under tiden. Men innan vi åkte så frågade vi Enya om hon hellre ville ha en lillasyster eller en lillebror. "Lillebror" sa hon direkt, och det har hon sagt många gånger tidigare. Undrar om hon är medveten om vad en lillebror är, eller om det bara varit en slump? Hur som helst så tror jag att det är för att Molly fått en lillebror, men säkert kan man ju inte veta :)
Vi släppte av Enya hos morfar och sen bar det av mot sjukan. Nervösa och väldigt spända! Barnmorskan vi träffade såg inte mycket ut för världen, men hon var den bästa vi träffat på länge! Hon gick igenom bebisens alla delar och det var häftigt att få se alla 4 kamrarna i hjärtat som slog och närbilder på alla möjliga kroppsdelar. Var något helt nytt för mig eftersom jag bara fick ett ultraljud med Enya!
Allt såg i alla fall fint ut, och sen kom den stora frågan. "Kan ni se vad det är för kön på bebisen?"
Hon svarade att oftast får de inte säga om de inte är 100 på vad det är, och att de aldrig får inrikta sig på att leta reda på det, men i vårt fall så tittade hon faktiskt efter och var väldigt tillmötesgående!
Efter en liten stund så hittade hon rätt ställe och vi fick reda på vad det var! Det var en väldigt överväldigande känsla och både jag och älsklingen fick en liten tår i ögat :)
Nu vet vi äntligen vad det är för en liten person där inne :) Vågar ni er på en gissning?
Svar kommer senare ikväll..
v. 19+3
När snarkningarna tystnar
I veckan har Enya och jag bara haft det lugnt och skönt hemma. Hon har varit hemma från dagis hela veckan, bara för att få vila upp sig och för att inte åka på några onödiga bacieller..
Anledningen till detta var för att hon opererades i måndags, och det ska jag berätta om lite nu..
Enya har haft problem med snarkningar ett tag nu, och innan sommaren skickades remiss till
öron-, näsa-, hals i Norrköping och för några veckor sedan fick vi beskedet om att operationen skulle se den 2 november, alltså i måndags.
Så jag och Enyas pappa åkte dit tillsammans med henne, 7.30 hade vi tid där så vi åkte hemifrån strax en timma innan. Enya var fastande från kvällen innan men verkade inte alls lida av det, hon nämnde ingenting om att hon var hungrig eller törstig. Innan vi åkte så fick jag sätta på 2 st Emlaplåster (bedövning), en på handen och en i armvecket eftersom de skulle sätta kanylen där sedan. Det tyckte hon var lite läskigt, men gick bra även om armen blev väldigt stel iom de stora plåstren.
När vi kom fram så var vi nr 2 på väntelistan, före oss var en pojke som skulle sätta rör i örat. Läkaren och narkosläkaren pratade med oss i väntrummet, förklarade lite vad de skulle göra och hur sövningen fungerade. Jag och Enyas pappa hade kommit överens om att jag var den som skulle få följa med in under sövningen och det är jag jättetacksam för i nuläget!
Enya leker lite i väntrummet
Vår tid var kommen strax efter kl 8 då vi fick följa med en sköterska in i operationssalen. Där fick jag sätta mig på en stol och ta Enya i knät, och så fick jag ta bort hennes två plåster. Sköterskan letade en lång stund efter blodkärl på både handen och i armvecket, men kunde inte hitta något, så narkosläkaren gjorde en extra koll men kunde inte hitta något han heller.
Enya fick därmed sövas med mask, och det var fruktansvärt läskigt! I alla fall för mig, läkaren sa till mig att Enya troligtvis inte uppfattar hur det kändes, men det såg väldigt läskigt ut. Jag fick hålla fast hennes armar, och läkaren höll hennes ben. Det skulle ta en minut för henne att somna och det var en av de längsta minuterna jag varit med om. I början var Enya lugn men efter en stund började hon skrika och krampa, men det skulle vara så fick jag berättat för mig.. det såg värre ut än det var. Men ändå..
Enya hade fått 3 st Bamse-klistermärken att titta på under tiden men de togs från henne rätt snart när hon knöt ihop händerna, och när hon var avslappnad helt i armen så la de henne på britsen och jag blev snabbt visad därifrån. 
en snabb bild fick jag ta innan jag fick gå därifrån.. enya har precis somnat
Sköterskan följde med mig till väntrummet igen och där hade det kommit fler barn med sina föräldrar och tur var väl det, för hade jag suttit där själv hade jag börjat gråta direkt! Nu kunde jag behärska mig lite, och den första pojkens mormor satt kvar där och väntade, så vi pratade lite med henne under tiden så jag kunde tänka på något annat.
Efter ca 40 minuter kom läkaren tillbaka och sa att operationen hade gått bra. Han berättade att hon hade en stor körtel bakom näsan som de tog bort, och sen att hon hade massa vatten bakom båda trumhinnorna så hon fick även två rör i öronen. Det kändes himla bra att allt hade gått fint, och nu väntade vi bara på att hon skulle få komma till uppvaket.
15 minuter senare kom sköterskan och sa att Enya var på plats och när jag kom in dit så höll hon på att vakna och mådde inte alls bra. Hon skrek och var jätteledsen, hon var stel som en pinne i kroppen och svår att hålla. Hon ville inte alls ligga kvar i sängen utan jag fick sätta mig med henne i en stol och försöka hålla fast henne och lugna henne så gott jag kunde. Enyas pappa kom även in en stund och bytte sedan av mig. Det tog en stund innan hon lugnade sig, nappen och giraffen gjorde nog sitt :)
Till slut kunde de lägga henne i sängen igen och då gick det lite bättre, där fanns det även en strut med syrgas att andas in för att hon skulle kvickna till lite snabbare.
en ledsen och bångstyrig enya hos pappa under uppvaket
Jag blev hämtad av sköterskan efter ett tag, som sa att Enya ville ha mamma hos sig, så då fick jag gå in till henne igen. Jag satt där bredvid sängen ett väldigt bra tag och strök henne över ryggen och på handen och till slut så lyckades hon äntligen somna. Under tiden jag satt hos henne så hade pojken vaknat och piggnat till sig så pass att han fått saft och en glass. Han sov ruset av sig hela tiden, men Enya var lite segare än så..
Jag byttes av och gick ut till väntrummet igen och ventilerade lite med den där mormorn så tiden gick lite snabbare.
När jag gick in till Enya igen så hade hon vaknat, och hon hade ett glas saft ståendes på sängen men hon var inte alls sugen på att dricka. Inte ville hon heller sätta sig upp, utan ligga och snutta på nappen var det enda som dög.
här hade enya precis somnat..
Barn nr 3 att opereras hann till och med piggna till sig snabbare än Enya, och nästan barn nr 4 också. Men fick ju förklarat för oss att alla är olika och känner sig olika efter narkos och att det inte alls var "farligt" att hon inte var lika pigg som de andra. Skönt det.
Men till slut fick jag Enya att sätta sig upp i sängen, lite mutande med glass gjorde nog sitt ;) Hon var mycket bekymrad över att hon hade en kanyl i foten, och ville helst inte se den, men efter hon druckit lite saft och fått sin glass så blev det lite bättre :) Hon försökte även sig på att prata och oj, oj, oj! Hon lät som en liten smurf och var väldigt nasal, pojken bredvid lät precis likadan han med.. Var lite småroligt :)
nyvaken skrutt..
efter en piggelin blev hon lite mer.. ja, piggelin :)
Innan vi fick åka hemåt så ville de att Enya skulle kissa, så jag bar henne bort till toaletten och sköterskan höll i droppet och det kom faktiskt lite kiss även att hon hade blöja på sig hela tiden. Men stå på foten ville hon inte alls, det gjorde säkert jätteont med kanylen och så kom det blod i slangen som hon inte alls tyckte om. Men bättre blev det när sköterskan tog bort kanylen och hon fick sina klistermärken igen :)
Sen var det dags för oss att åka hem. Enya var faktiskt väldigt pigg, pratade en del och blev ju buren ut till bilen så hon klagade inte det minsta :) I bilen lyckades hon sova 15 min kanske, men sen sov hon inget mer den dagen. Vi tittade på Bamse när vi kom hem och sen var hon uppe och lekte med sina älskade klistermärken :)
Resten av veckan har vi som sagt också bara tagit det lugnt, det har blivit lite frisk luft också, men mycket film och mycket lek med klistermärkena. De lämnar hon knappt ur sikte längre! Och hon och dockan leker sjukhus varje dag, till och med jag och Fredrik har fått sprutor och plåster.. Men hon har mått riktigt bra, ätit vanlig mat sen första dagen, och snarkningarna börjar sakta försvinna!
Det enda hon inte gillat är hostan hon haft på kvällarna/nätterna. Den har hon vaknat av, varit ledsen och så, men när nappen kommit in i munnen igen så har det gått fint. Slutet gott, allting gott, hoppas vi! :)
