Vi hade lite papper att gå igenom. Det är nu grävandet börjar på riktigt och fy så lustigt det känns att behöva vara den som har hand om allting. 

Det tog tid och vi var kvar en ganska lång stund, men vi fick en del gjort i alla fall. 

Hela tiden vi var där kändes det som att du bara var iväg någon annanstans, som att du när som helst skulle kliva in genom dörren. Surrealistisk känsla när jag vet att jag aldrig mer får se dig gå eller prata. Vi kommer aldrig mer få höra din röst. Men den ekar fortfarande i mitt huvud och den kommer göra det ett tag framöver.

Det är galet vad mycket det är att ta tag i när någon gått bort. Innan det händer har man ingen som helst aning. Det kommer ta ett tag att planera din begravning pappa och jag önskar att den kommer bli precis så som du skulle velat ha den. Jag skulle bli så glad om  du har lämnat din sista önskan någonstans och förhoppningsvis hittar vi det snart, annars blir det mer för Andreas och mig att fundera över. 

Men, vi ska göra vårt allra bästa under omständigheterna som råder och jag hoppas du blir nöjd. ❤️