Som en jävla käftsmäll

Varit uppe och gett Emmett käk och nu ligger jag här i sängen och lyssnar på hans knorrande. Som tur är sover han faktiskt hela nätterna nu, äter en gång på natten och sen på tidig morgon. Han har börjat vara lite mer vaken på dagarna och vi har en liten kille som börjat "prata" litegrann och som vi märkt älskar att sitta upprätt i famnen ock kolla in världen. Så mysigt med dessa små framsteg ❤️ 
Och som vanligt vid den här tiden har jag svårt att somna om och tankarna flyr iväg till en massa annat..

____________________________________

Jag var i huset igår. Då första snön föll (rätt mycket också) så fick jag börja med att skotta. Det ramlade ner stora flingor och det var rätt mysigt även om jag egentligen hatar snö och kyla. Väl inne så hade jag tänkt gå igenom alla mina saker men så blev det inte. Jag var där i över 3 timmar men fick ingenting gjort. Tittade på bilder, kollade igenom lådor, letade efter gamla videoband, och bara var. Som Fredrik sa till mig i telefonen, jag kanske bara behövde vara där för att insupa atmosfären. Så var det nog. 

Jag fick för mig att ta tag i påsen jag fick med mig hem från sjukhuset den dagen pappa gick bort. Hans sprutor, kläder och saker låg där i. Extrakläder hade han den här gången packat ner själv. Förra gången han opererades fick Fredrik åka in med extrakläder då han blev kvar lite längre än planerat. Den här gången var han förberedd på att stanna. 

Först låg ett par byxor, en påse med kalsonger och en tjocktröja. När jag trodde att det inte fanns mer kollade jag längst ner i påsen. Något svart, ihoprullat låg där. När jag insåg vad det var fick jag mig en ordentlig käftsmäll och bröt ihop totalt. 

En t-shirt. Att en tröja med text kan göra så ont i hjärtat. 


Vilken jävla ironi. Där låg du på sjukhuset och bara blev sämre och sämre medan tröjan låg i påsen och aldrig mer fick användas. Du var inte tillräckligt stark, inte denna gången. Och fy fan vad det gör ont inuti mig av att veta att jag inte kunde göra nåt för att få dig att må bättre pappa.. 💔


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0