Det har varit rätt dött här inne sedan Elmer föddes, men såklart beror det på att jag inte haft någon lust med bloggen och för att jag varit alldeles för trött, men nu känner jag mig hyfsat fit for fight igen!

Det har nu gått över en vecka sen lillfisen kom till oss och det har varit den bästa veckan i mitt liv om jag får säga det själv. När Enya föddes mådde jag jättedåligt, det började med en tuff förlossning, och inte förrän efter 3 månader började jag känna glädjen i att vara mamma, vilket var väldigt påfrestande psykiskt.

Men nu har allt gått jättebra, över förväntan och jag mår faktiskt riktigt bra! Förlossningsdagen var lång, men när de väl tog hål på hinnorna så tog det bara ca 2 timmar så var han ute. En drömförlossning om jag jämför med sist! Visst har jag haft ont i efterhand, men trots allt så har det bara gått en dryg vecka och om man ser det så, så har återhämtningen gått fort och det är jag så tacksam över!

---

Vi har förresten fått världens goaste lilla kille, och vi är så stolta över honom. Enya är riktigt stolt hon också och första veckan hemma har gått väldigt bra. Vi hade väntat oss både ett och två besök om nätterna, men hon har sovit sen dag ett och inte vaknat en enda gång. Megaskönt för både henne och för oss :)

Det hon antagligen tyckt har varit jobbigt är att jag inte haft ork att leka med henne. Det har blivit soffhäng för det mesta och visserligen har hon nöjt sig med det, men hon har även varit iväg några gånger med Fredrik så hon fått göra lite annat än bara ha tråkigt här hemma.
I slutet av veckan märke vi av att hon tycker det är jobbigt att inte få all uppmärksamhet här hemma, så hon har haft en lite svajigt humör. Tjafsat emot, skrikit och har fått för sig att göra en massa dumheter, men så blir det väl. Det är ju en rejäl omställning även för henne och det är inte lätt för henne att anpassa sig till det nya så fort. Men de kommande veckorna hon är hos oss hoppas jag det kommer gå bättre och bättre. Lillebror är ju här för att stanna och det kommer ta ett tag säkert innan hon inser det.

Men trots allt så har hon varit en ängel mot Elmer och hon är så duktig! Hon pussar honom massor, säger att hon älskar honom och hon vill gärna mata honom och hämta blöjor när det är dags att byta. En riktig gullunge för det mesta alltså! Och trots att jag har två älsklingar här hemma är det väldigt tyst nu när Enya är hos pappa.. Det är så tomt utan henne, jag vill ju helst ha hela min familj hos mig. Det är då jag mår som allra bäst! ♥

mina fina ♥