Vaknade seg imorse, snoozade säkert i 40 min innan jag klev upp vilket inte brukar hända annars. Inatt vaknade jag flertalet gånger av att Fredriks mask läckte luft och lät konstigt, sen kliade min hand så jag höll på att klia sönder den och kl 5 var det dags för ett besök på toaletten. Efter det var det nästan kört att somna om, men jag lyckades och sov till dess att Fredrik gick upp och åkte iväg till jobbet. Vad händer då då? Jo, de börjar skotta snö precis utanför fönstret, man tackar. Men sen fick jag äntligen sova i ett par timmar till, därav segheten.

Igår kväll pratade vi mycket om förlossningen, amning och allt som hör till. Jag är så fruktansvärt rädd för förlossningen och blir skitnervös redan nu, ingen rolig känsla direkt. Dessutom var jag innan jul på samtal på special-mvc för att prata om eventuell igångsättning, och nu är det bara några veckor kvar till jag måste ha bestämt mig! :S

Jag tycker det är som att välja mellan pest eller kolera. Självklart vill jag att allt ska sätta igång av sig självt, vilket är det bästa för både mig och bebisen, men då finns risken att jag inte hinner ta bedövning pga mina sprutor. Anledningen till att jag tycker det är så hemskt är för att jag fick vänta i ca 3½ timma på bedövningen med Enya och då trodde jag att jag skulle dö, och det vill jag inte vara med om igen!

Men sen det här med igångsättning, visst att jag hinner få bedövningen och de kan hålla koll på mig hela tiden (vilket känns oerhört lättande) så vill jag inte veta exakt dag då jag ska föda barn. Det får mig att bli ännu mer nervös än vad jag är i dagsläget och det känns riktigt läskigt. Så, jag vet inte alls vad jag ska välja.. Blä.

Igår när vi hade lagt oss hade jag sammandragningar, rätt många på ganska så kort tid. Det kändes inte alls bra, för de gjorde nästan lite ont. Fick trycksmärtor ner i ryggen/bäckenet och jag var nära på att ringa förlossningen, men istället försökte jag somna och lyckades till slut. Okej, vi hade haft sex precis, men sådär har jag aldrig känt tidigare så imorgon ska jag ta upp det med min barnmorska. Kanske blir det så att jag måste avstå från sex helt nu i fortsättningen? Vi får se, men behagligt var det verkligen inte efteråt, magen alldeles stenhård med molande värk. Usch, det kan jag vara utan ett tag till känner jag.. Jag ska ju ha mer än två månader kvar innan jag ska känna någon smärta!

Vet inte om det är någon där ute som läser, som varit med om både en "vanlig" förlossning samt en igångsättning som skulle kunna hjälpa mig lite på traven? Vilket var smidigast för er, hur kände ni inför båda förlossningarna? Dela gärna med er..