Förra veckan kan sammanfattas med ett ord - SKIT!
Men nej, Fredrik var inte skit och absolut inte Enya heller, utan det var endast de två som gjorde veckan till något bra. Allt annat var skit däremot.

Den enda höjdpunkten var nog i torsdags då vi åkte hem till Molly med familj och åt mat och snackade skit, och därefter blev det som sagt Disney On Ice. Enya tyckte om det himla mycket och vi satt och myste massor tillsammans under föreställningen. Det var himla skönt att komma hemifrån och tänka på annat..

Men förutom det, en vecka jag gärna vill lägga bakom mig. Jag har verkligen inte varit på topp, humöret har svajat ordentligt, jag har inte orkat med något, jag känner mig stor och klumpig och är allmänt seg, ledsen och matt. Och för att inte tala om igår, Alla hjärtans dag som ska vara sådär underbar och bra.
Vi gjorde inte alls mycket, jag var inte på humör för att mysa och efter vi varit hos Lollo en sväng i hennes nya lägenhet kom kvällen och jag fick världens breakdown. Men sånt behövs väl också kan jag tänka mig, men jäkligt dåligt tajmat en dag som igår. Dessutom andra året i rad som jag är ifrån min lillskrutt just den dagen, det svider i hjärtat.. Jag ville hemskt gärna ringa henne men orkade inte, ville inte att hon skulle höra att jag var ledsen, så istället struntade jag i att höra av mig.. Och nu har jag dåligt samvete över det istället. Det går fasen bara i en ond cirkel detta..

---

Idag är det måndag, jag är i v 35 och inser att det inte alls är många veckor kvar till lillfisen kommer nu. Det hjälper inte riktigt att tänka så eftersom jag snart bryter ihop totalt av nervositet, men ut måste han ju och jag hoppas verkligen att jag kan känna mig som en människa igen efter det. Jag har förlorat mig själv någonstans på vägen, nu återstår det bara om jag finner mig igen?