Stackars lilla lamm
Nu är jag hemma. Blev en lång väntan på AF då kvinnan jag skulle träffa missde mig totalt. Men efter en timmas väntan så ordnade det upp sig. Och nu är jag alltså hemma! Skönt.
I förrgår tog Ankan och jag cyklarna utmed kanalen. Vi åkte kanske 15 minuters cykelväg ifrån mig och satte oss på en mysig plats och snackade lite skit i ett par timmar. Jättetrevligt! Solen stekte och det åkte förbi massa bådar som hälsade glatt. Var tydligen även en fårhage på andra sidan, för helt plötsligt står där ett får vid kanten och låter (råmar?). Mysigt va?!
Igår när älsklingen hade kommit hem så gick vi till affären och köpte kött som vi sedan skulle grilla. När det var klart packade vi en filt, tallrikar, bestick och dricka + mat och begav oss till samma ställe där Ankan och jag var. Nu var det lite senare på kvällen och det blåste litegrann, men skönt ändå. Himla mysigt att sitta där tillsammans med älsklingen i solen och bara vara. Kan inte bli bättre än så!
Fåren dök upp även igår, och var såklart lika söta! Däremot var de lite mer ilskna mot varandra där vid kanten när de hittade något att äta, så jag var rädd att någon av dem skulle åka i kanalen.. Och efter en stund, ja vad händer inte då? Vi hör ett jätteplums och där nere i vattnet ligger ett litet lamm och har panik. Jag får också panik, jag klarar verkligen inte av sånt där! Fredrik och jag börjar dividera om hur vi ska göra, om vi måste försöka hjälpa den upp på något sätt, alternativt hoppa i själva eftersom den skulle upp på andra sidan.
Jag tyckte så synd om den lilla hela tiden och var ärligt talat påväg att hoppa i själv, fast jag är helt livrädd för vatten sådär. Efter kanske 10 minuter (kändes iaf som det) och otaliga försök av den lilla att ta sig upp på land så övervägde vi att ringa polisen, men då började lammet simma lite mer åt ena sidan och hittade till slut ett ställe att ta sig upp på!
Phu, vilken tur! Jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden och jag tänkte hela kvällen på den lilla stackaren. Tänk om han hade drunknat? Usch, vad dåligt jag hade mått då.. Men, slutet gott - allting gott som de brukar säga.
Nu ska jag ge mig iväg med Ankan igen. Får se om det blir till samma ställe eller om vi hittar något nytt guldkorn..
Hej!
I förrgår tog Ankan och jag cyklarna utmed kanalen. Vi åkte kanske 15 minuters cykelväg ifrån mig och satte oss på en mysig plats och snackade lite skit i ett par timmar. Jättetrevligt! Solen stekte och det åkte förbi massa bådar som hälsade glatt. Var tydligen även en fårhage på andra sidan, för helt plötsligt står där ett får vid kanten och låter (råmar?). Mysigt va?!
Igår när älsklingen hade kommit hem så gick vi till affären och köpte kött som vi sedan skulle grilla. När det var klart packade vi en filt, tallrikar, bestick och dricka + mat och begav oss till samma ställe där Ankan och jag var. Nu var det lite senare på kvällen och det blåste litegrann, men skönt ändå. Himla mysigt att sitta där tillsammans med älsklingen i solen och bara vara. Kan inte bli bättre än så!
Fåren dök upp även igår, och var såklart lika söta! Däremot var de lite mer ilskna mot varandra där vid kanten när de hittade något att äta, så jag var rädd att någon av dem skulle åka i kanalen.. Och efter en stund, ja vad händer inte då? Vi hör ett jätteplums och där nere i vattnet ligger ett litet lamm och har panik. Jag får också panik, jag klarar verkligen inte av sånt där! Fredrik och jag börjar dividera om hur vi ska göra, om vi måste försöka hjälpa den upp på något sätt, alternativt hoppa i själva eftersom den skulle upp på andra sidan.
Jag tyckte så synd om den lilla hela tiden och var ärligt talat påväg att hoppa i själv, fast jag är helt livrädd för vatten sådär. Efter kanske 10 minuter (kändes iaf som det) och otaliga försök av den lilla att ta sig upp på land så övervägde vi att ringa polisen, men då började lammet simma lite mer åt ena sidan och hittade till slut ett ställe att ta sig upp på!
Phu, vilken tur! Jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden och jag tänkte hela kvällen på den lilla stackaren. Tänk om han hade drunknat? Usch, vad dåligt jag hade mått då.. Men, slutet gott - allting gott som de brukar säga.
Nu ska jag ge mig iväg med Ankan igen. Får se om det blir till samma ställe eller om vi hittar något nytt guldkorn..
Hej!
Kommentarer
Trackback
