Gårdagen blev lika värdelös som jag trodde. Jag satt framför den här jävla burken i över 12 timmar, med undantag för tv:n i kanske 30 min och två toabesök. Annars var det musiken som hägrade, det är mitt liv nu mer. Förutom Enya då, men hon var ju inte hemma. Längtade efter henne som en tok däremot och för första gången på länge ville jag inte alls vara ifrån henne. Hade varit bättre att ha henne hemma!

Ensamheten suger verkligen ibland, och speciellt när man hör av sig till folk som inte svarar. Man känner sig himla uppskattad måste jag säga! 

Jag har frågat hur många gånger som helst vad jag gör för fel, men aldrig får jag något svar. Varför inte? Vågar folk inte berätta för mig vad de stör sig på hos mig, eller är det något annat som gör att de hellre ignorerar än svarar mig?
Även om jag är djup, konstig eller whatever, så vill jag alla mina vänner väl. Har ni inte märkt det? Eller jag visar det kanske på fel sätt? Ja, inte fasen vet jag..
Tell me!