Mamma på heltid
Jag har funderat på många gånger hur det skulle vara att vara ensamstående mamma på heltid. Alltså när barnet aldrig träffar den andra föräldern. Inte för att JAG skulle vilja ha det så, men jag har ändå tänkt tanken på hur det skulle vara.
Nu tror jag att jag vet på ett ungefär hur det är, eftersom jag haft Enya hela veckan och ska även ha henne i helgen då hennes pappa fortfarande är sjuk.
Visst är det hur mysigt som helst, men det tär faktiskt på en också. Mer än jag egentligen vill erkänna.
Anledningen till att det blir så intensivt för just mig i dagsläget är ju att Enya endast går 15 timmar på dagis i veckan, och jag är arbetslös. De 5 timmarna, 3 dagar i veckan går så jäkla fort så jag hinner knappt med! Det är mycket som ska göras under den tiden och helst ska jag hinna vila upp mig lite också för att orka umgås med Enya när hon kommer
hem.
Hemmet sackar efter på grund av att Enya mest blir sur när jag gör annat. Hon river ner tvätten jag nyss hängt upp, hon rycker mig i benen när jag diskar och erbjuder jag henne att stå på en stol bredvid så står hon där max 1 minut, sen ska det klättras eller så går hon ner och fortsätter rycka mig i benet. Likadan är hon när det lagas mat.
Jag vet mycket väl att hon testar, testar och åter testar och att det SKA vara så. Men jobbigt blir det, speciellt när jag är ensam med henne 24/7! Så därför väljer jag oftast att strunta i det där som ska göras, och så byggs bergen bara på...
Och det allra jobbigaste för mig är nog däremot maten, alltså inget som har med Enya att göra direkt. Men eftersom jag inte är något större fan av att laga mat, eller äta mat så blir det svårt. Det blir ju inte att vi äter sånt som jag inte gillar, men jag vill ändå att Enya ska lära sig äta det mesta för att inte bli som jag.
Sen ska det varieras, och så ska det vara lagad mat två gånger om dagen! Finns det ens så många maträtter jag äter, så jag kan passa in det typ 14 gånger i veckan?! Näe, det tror jag knappast, så kräsen som jag är. Det är alltså ett pusslande med allt!
Allt går självklart, fast det är tufft. Poängen med inlägget var inte att det skulle handla om mig och Enya, utan hur jobbigt det faktiskt måste vara att vara ensamstående förälder på heltid! Fy sjutton för att ta hand om allt själv, och inte ha någon annan att ta hjälp av ibland.
Så alla ni ensamstående föräldrar där ute, jag beundrar er!
jobbigt att vara förälder, men samtidigt världens mysigaste!
Nu tror jag att jag vet på ett ungefär hur det är, eftersom jag haft Enya hela veckan och ska även ha henne i helgen då hennes pappa fortfarande är sjuk.
Visst är det hur mysigt som helst, men det tär faktiskt på en också. Mer än jag egentligen vill erkänna.
Anledningen till att det blir så intensivt för just mig i dagsläget är ju att Enya endast går 15 timmar på dagis i veckan, och jag är arbetslös. De 5 timmarna, 3 dagar i veckan går så jäkla fort så jag hinner knappt med! Det är mycket som ska göras under den tiden och helst ska jag hinna vila upp mig lite också för att orka umgås med Enya när hon kommer
hem.
Hemmet sackar efter på grund av att Enya mest blir sur när jag gör annat. Hon river ner tvätten jag nyss hängt upp, hon rycker mig i benen när jag diskar och erbjuder jag henne att stå på en stol bredvid så står hon där max 1 minut, sen ska det klättras eller så går hon ner och fortsätter rycka mig i benet. Likadan är hon när det lagas mat.
Jag vet mycket väl att hon testar, testar och åter testar och att det SKA vara så. Men jobbigt blir det, speciellt när jag är ensam med henne 24/7! Så därför väljer jag oftast att strunta i det där som ska göras, och så byggs bergen bara på...
Och det allra jobbigaste för mig är nog däremot maten, alltså inget som har med Enya att göra direkt. Men eftersom jag inte är något större fan av att laga mat, eller äta mat så blir det svårt. Det blir ju inte att vi äter sånt som jag inte gillar, men jag vill ändå att Enya ska lära sig äta det mesta för att inte bli som jag.
Sen ska det varieras, och så ska det vara lagad mat två gånger om dagen! Finns det ens så många maträtter jag äter, så jag kan passa in det typ 14 gånger i veckan?! Näe, det tror jag knappast, så kräsen som jag är. Det är alltså ett pusslande med allt!
Allt går självklart, fast det är tufft. Poängen med inlägget var inte att det skulle handla om mig och Enya, utan hur jobbigt det faktiskt måste vara att vara ensamstående förälder på heltid! Fy sjutton för att ta hand om allt själv, och inte ha någon annan att ta hjälp av ibland.
Så alla ni ensamstående föräldrar där ute, jag beundrar er!
jobbigt att vara förälder, men samtidigt världens mysigaste!
Kommentarer
Postat av: Lena
Jag vet att jag har Kaj här jämt.. eller iallafall via telefon ;) så vi kan inte riktigt jämföra.. men jag förstår och beundrar ensamma mammor med! Vi har ju alltid Maja, jag har henne jämt, Kaj är med ibland.. Maja är ju på dagis lite mer än Enya men jag är aldrig utan henne en helg. En natt sen hon föddes har vi haft barnvakt =) Ensamma mammor till flera barn, HEJA!
Trackback
