Vill egentligen inte skriva idag, men jag har ju lovat. Eftersom jag gjort min nedräkning av dagar till "en grej" enligt många så är jag illa tvungen att berätta ;)

I 14 dagar har jag haft min nedräkning nu och ska jag vara helt ärlig trodde jag inte att jag skulle komma till 0. Eller jag ville inte det rättare sagt. Allt det här handlar om mitt hjärta, ett val, en besvikelse. En kille. Alla vet ni ju vem.
Det som skulle hända idag var i alla fall att jag skulle ta ett beslut men det är taget för längesen. Faktiskt samma dag som nedräkningen började, men det var inte förrän idag det skulle sättas i verk så att säga.

Vi talades vid och som vanligt sades det att vi skulle hålla kontakten. Jag la bollen hos honom eftersom det alltid är jag som hört av mig annars. 14 dagar gav jag honom att höra av sig, men det hände som bekant aldrig.
Nu är jag trött på att vänta, det är inte värt det. Jag sårar bara mig själv i slutändan och jag är värd mycket mer än så.
Jag trodde inte att jag skulle klara av att hålla mig från att skriva eftersom han varit online på msn varenda jävla dag sen dess, men det har gått skitbra! Är faktiskt rätt stolt. Ibland klarar man mer än man tror :)

Nu låter det här mycket värre än det är! Han är verkligen inte hela mitt liv, men känslor är ju inget man styr över riktigt. Jag föll, men inte han. That's life och nu har jag gått vidare!


Jag sa till alla er nyfikna jävlar att det inte alls var nåt spännande för er att veta, men ni trodde mig ju inte ;)  Sen kunde jag ju gjort nedräkningen på ett annat sätt, men msn är min grej så det valdes där för min skull och inte för att göra er nyfikna. Helt ärligt :)