När ensamheten faller på, då kommer saknaden..

Det känns som igår, fast det är flera år sedan.
Du var som min bästa vän. Kunde prata med dig om allt, precis allt.
Jag mådde bra av dig. Sen det skar sig mellan oss har jag inte varit densamma. 

Önskar ofta att det kunde vara som förr igen.
Jag vill ha tillbaka det vi hade... men jag vet att det inte funkar så.
Just nu skulle jag faktiskt behöva dig. Dina tankar, dina ord.
Jag saknar dig.




Undrar om samma saknad slagit dig någongång?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0