I'm going crazy

På fördmiddagen åkte jag, Enya och pappa till stan. Handlade lite på Maxi, och så köpte jag en vattenslang och en Crocosplash till skrutt att bada i. Vi ska testa den imorgon tänkte jag, det blir nog skoj för henne!
Efter Enya sovit kom Jerry och hämtade henne, så eftermiddagen tillbringade jag med Ankan. Vi tog cyklarna och åkte till kanalen, satte oss på en brygga i solen och hade det gott. Känns som vi lärde känna varandra på ett helt nytt sätt, och det kändes bra. Tack för pratstunden vännen.


Ikväll däremot har jag mest känt mig missförstådd. Jag vet inte riktigt varför jag känner så, men jag har fått för mig att andra tror saker som inte stämmer, samtidigt som jag tror att jag sagt alldeles för mycket.
Svår sits det där.
Hur mycket ska man egentligen säga, innan man är säker på sin sak?
Känner *** samma, eller är jag ensam om att känna så?

Och så vet jag inte alls om jag längtar så mycket längre, känns som waste of time, så att säga. Jag vill nog inte känna såhär, det känns inget bra längre. Men samtidigt så kan jag ju inte glömma..




"Trying hard not to hear
But they talk so loud
Their piercing sounds fill my ears
Try to fill me with doubt
Yet I know that the goal
Is to keep me from falling

But nothing's greater
Than the rush that comes with your embrace
And in this world of loneliness
I see your face
Yet everyone around me
Thinks that I'm going crazy, maybe, maybe"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0