I lördags fick Enya smaka gröt för första gången. Snacka om att hon tyckte det var konstigt!
Mild havregröt med katrinplommonpuré var det som serverades, men det var väl ingen höjdare direkt.
Hon gapade inte alls, utan man fick nästan trycka in skeden i munnen på henne.. typiskt.
Dagen efter var det precis likadant. Hon gillar det ju inte, och inte känner jag att jag kan tvinga i henne något hon inte vill ha.
Så idag köpte jag palsternacka och potatispuré för att testa det istället. Hon kunde ju faktiskt bara tycka illa om gröten!?

Men nä, det var samma sak där. Spjärnar emot med tungan och låter mig inte få in skeden en millimeter i munnen. Suck!
Det som går "bäst" är katrinplommonpurén, den typ slickar hon i sig från skeden.
Antar att den funkar bäst för att den är sötast.

Kan ju vara så att hon inte förstått hur man äter mat. Tror inte att hon vet att man ska gapa, och svälja. Kanske inte redo för sån mat än?
Visserligen gör hon lite samma sak med flaskan också, alltså sådär med tungan. Vet inte riktigt vad hon har för sig egentligen?

Vi ska till BVC imorgon på kontroll, och då ska vi även prata smakisar. Får ta upp det här med Britt-Marie, och se vad hon tycker att vi ska göra. Antagligen säger hon att vi ska vänta med maten ett par veckor och låta Enya äta på flaska istället. Då får det bli så.
Jag vill ju inte att hon ska få en negativ bild av mat heller, att hon känner att hon blir tvingad att äta nåt hon inte vill. Då äter hon väl bara inte för det.