Snurra flaskan
Fredag jobb, lördag jobb, idag jobb.. Därav dålig aktivitet här.
I fredags kom Enya till oss igen men inte förrän igår egentligen kunde jag njuta lite av den "lediga" tiden efter jobbet.. Anledningen nu var ju att när jag kör Teboden så har jag några fler lediga timmar på eftermiddagen/kvällen vilket är guld värt när man har familj!
Vi tog en sväng på Tornby direkt efter jobbet och jag kom hem med ett par nya jeans. Behövdes då jag typ inte har några. :)
Efter det så åt vi mat och kollade på Pippi Långstrump. När den var slut lekte vi "snurra flaskan", ni vet den där man körde när man var barn.. "Den som flaskan pekar på.." Vilket var rätt kul. Lite oskyldigare dock än när jag körde den senast, haha!
Jag min nöt kom däremot på att de två som flaskan pekade på skulle springa ett varv runt huset, och självklart pekade flaskan på mig! Och Enya. Så på med kläder och sen iväg. Gick ju bra det där! Sen in igen, vi körde några snurr till och sen kom utmaningen upp igen, men den här gången var det två som skulle springa två varv runt huset. Blev jag, såklart. Och Enya. Och Elmer gjorde en fusksnurr så han också fick följa med ;)
Bara på med kläderna igen, och reflexer för att synas i mörkret. Jag kanske ska tillägga att förutom det första varvet, har jag inte sprungit på ca 11 år. Mer än ibland till bussen då, men inte såhär.. Och visst, vårt lägenhetshus är inte jättestort, men fy tusan vad det tredje varvet var jobbigt. Ont gjorde det i halsen och benen blev bara tyngre för varje steg.. Så sorgligt att jag är så jäkla otränad! Elmer hade det också jobbigt, efter 1 1/2 varv så började han klaga, hosta och kanske är det så att han har ansträngningsastma precis som hans far? Han sa till och med när vi kom in att han hade blodsmak i munnen ;) men sen mådde han bra!
Enya var den enda som sprang utan problem och tur är väl det, hon borde orka. Det är nog inte sista gången hon får ut och springa, kan bli så att hon får hänga med om Fredrik ger sig ut nån dag, eller om jag blir så sjuk att jag ger mig ut och springer frivilligt någon gång ;) vi får väl se!
Det var två läskiga ungar vi hade med på stan igår! :)
Facebook
Vad konstigt det är egentligen, det här med Facebook och påverkan där igenom. När jag valde att återuppta min blogg så la jag ut en länk, och hoppsan så ökade mitt "unika besökare"-antal massor. Jag skrev ett nytt inlägg som jag länkade till på Facebook och samma sak då. Många!
Dagen efter skrev jag ett till, men la inte ut det och då sjönk besöksantalet med typ 80%. Trist!
Jag tyckte det var kul att få lite besökare igen, och jag räknade verkligen inte med så många, men alltid trevligt om någon läser. Och eventuellt ger någon slags respons. En kommentar eller två. Och när jag länkade så fick jag bevis på att några läser. Skitkul! Sen trodde jag ju såklart att samma personer kanske skulle komma tillbaka dagen efter igen, för det är väl så man gör med bloggar?
Okej, inte med alla såklart, utan en del. Nu vet jag ju att jag inte har många läsare, ingen nisch, inget snyggt direkt att visa upp, inget kul egentligen, utan bara mitt lilla liv. Men jag borde i alla fall få läsare som känner mig, som är nyfikna, som har känt mig eller nåt sånt?
Så kom igen, läs inte bara när jag länkar via Facebook, utan annars oxå. Jag finns även de andra dagarna.. <3
Idag, fast då.. 14/10-08
"Det är sjukt egentligen att det kan bli som det blev, men fan så jävla underbart. Aldrig varit med om dess like.. Pirrar i hela kroppen bara jag tänker på det!
Tänker inte säga vad det handlar om, utan ville bara skriva av mig.. Ungefär som Ronja Rövardotters vårskrik som måste ut... Iiiiiiiiiiiiiiiih! ;)
2008-10-15 @ 14:03:51"
Det här var alltså det jag skrev i bloggen om idag, fast för 6 år sen.
Den häftigaste och bästa (förutom när mina barn föddes då förstås) dagen jag någonsin varit med om.
Vi hade börjat dejta och det här var en sån underbar och speciell dag, ni skulle aldrig förstå ;)
Jag är så glad över den tisdagen.. tisdagen den 14 oktober 2008. Det trodde jag verkligen aldrig då, men här sitter jag nu och det är jag så glad över. Du är min, jag är din. Fortfarande!
Att du inte tröttnat är ett under! ;)
Jag älskar dig Fredrik! ♥
Bilden är från första gången vi träffades, 12/10 2008. Redan där var jag fast! ♥
Jobbsöndag
Idag är det jobb hela dagen, långt pass. 11,5 timmar. Men det går bra, det är ett bra ställe jag är på vilket är otroligt skönt!
Har just nu lunch och det är skönt att sitta ner lite, idag har jag nämligen känt av det onda i svanskotan som jag brukar uttrycka det (nu vet jag ju att det är nåt fel i bäckenet och de nedersta kotorna) och faktiskt är det värre än det brukar. Gör till och med ont när jag sitter. Undrar om jag har gjort något speciellt? Antagligen inte men man vet ju aldrig.
Den där tiden till osteopat är verkligen något jag måste kolla upp, för ska det vara såhär så vill jag inte vara med :/ Det går ju uthärda men om det blir värre så kan jag väl knappt gå sen.. Och så vill jag ju inte ha det!
Snart dags att gå tillbaka till arbetet. Idag åt jag förresten potatisgratäng till lunch, gjord på laktosfri grädde. Smakade riktigt gott!
Skulle behövt något mer att äta idag dock, det är ju trots allt några timmar kvar av dagen. Får se om jag köper mig en chokladboll sen, om Jessica här på jobbet får gissa så blir det nog en innan hemgång! ;)
Han tog över min passion
Idag har jag jobbat på Teboden, som de allra flesta lördagarna. Bra med kunder så dagen har rullat på fint! Superkönt :)
Som de flesta av er vet så har jag en passion för fotografering, eller hade åtminstone. De senaste åren har jag visst smittat av mig på Fredrik så det är mestadels han som står bakom kameran nu för tiden. Jag står varken bakom eller framför ;)
Han är väldigt duktig och får mycket beröm för sina bilder. Främst fotograferar han natur och lägger upp på sin instagram (knugen82), och en del på FB men blir oftast inte mer än så.
Den senaste veckan har han dock lagt upp sina höstbilder han tagit på våra kids och efter det har han faktiskt blivit bokad för barnfotografering av 3 personer, vilket är jättekul!
Idag hade han sin första fotografering, han var nervös innan och faktiskt jag också. Taskigt av mig kanske, men jag trodde inte att bilderna skulle bli så fina som de blev. Tidigare har vi haft otur med många oskarpa bilder men idag blev de kanon, och så lekte jag assistent med vår reflexskärm som vi endast använt en gång tidigare. En bra investering tycker jag, vilken skillnad det blir i ljuset! Jag blev så glad för hans skull att bilderna blev så fina som de blev :) Stolt över dig älsko!
Nu blir det chipsmys med grabbarna framför Fångarna på fortet! :)
Trodde jag var frisk?
Idag har vi haft ytterligande en ledig dag, jag och Elmer. Chillade lite på förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi inåt stan, där jag skulle på nåt jag aldrig varit på tidigare.
Var nämligen på hälsoscanning idag. Ett väldigt spännande koncept och jag fick reda på en del saker som jag måste ta tag i gällande kroppen.. Jag lever tydligen med en stress som jag verkligen måste försöka bli av med, vilket jag faktiskt inte ens märkt av själv? Kanske grubblar lite mycket och jobbet är så ovisst så det är säkert därför, men det är inget jag känner mig annorlunda utav. Hon sa att det finns stress i hjärnan och på binjurarna så den har funnits där ett tag, och alltså inget som kommit den senaste veckan. Jag fick en andningsövning att göra hemma för att minska stresshormonet och blev rekommenderad att börja ta magnesium vilket tydligen kan hjälpa.
En annan viktig del var att jag dricker alldeles för lite, det gör att cellerna förstoras och håller vätskan inne vilket gör att jag inte känner mig törstig. Jag försöker verkligen dricka på jobbet, hemma går sådär, men det kom ju inte som någon chock direkt då jag vetat om det problemet sen innan.
Hon påpekade också att jag har "skador" på bäckenet och de 4 nedersta kotorna, och det kändes så bra att få det bekräftat. Jag har sedan högstadiet? haft problem med "svanskotan" men har aldrig blivit bättre. När Enya föddes så hände något i samband med förlossningen som gjorde att jag har svårt att böja mig framåt, ligga på ryggen raklång på golvet osv, och det är fortfarande inget jag kan utan att det gör jätteont. Jag ska kontakta en osteopat för att gå in närmare på vad som exakt är fel, och det är faktiskt nåt jag ska göra snarast!
Mer då? Jo, jag måste sluta med mjölk. Mejeriprodukter över lag tyckte hon egentligen, men främst mjölken. Berättade att jag var laktosintollerant som barn och har fortfarande ont i magen ibland om jag dricker för mycket mjölk.. Då berättade hon att om jag inte slutar med mjölk kan det bli allvarliga hälsorisker längre fram i livet, vilket ju känns sådär - "de flesta sjukdomarna börjar i magen" :/
Precis när vi skulle gå ropar hon till mig.. "Har du mycket sötsug?"
Hahaha, kunde inte stämt bättre. Ja, så krom ska tydligen hjälpa. Ska testa det med. ;) Känns som att jag har en del "problem" trots att jag ansett mig vara frisk :P
Positivt var iaf att hjärnan, hjärtat, lever, njurar osv såg fina ut, att kolesterolet var bra och att gluten och sockret inte var nån fara ;)
På vägen hem lunchade jag och detta monster på Donken, vilket jag hade lovat honom innan, efter maten tog vi en tur till pappa och pratade bort ett par timmar. Kom hem för inte så längesen.
Ikväll blir vi själva jag och Elmer, då Enya är hos sin pappa och Fredrik ska på partaj. Det blir kebab och popcorn och filmmys, bara jag och lilla E ♥
Det trodde jag aldrig
Igår hade vi en ledig dag, jag och Elmer. Skönt! Tog itu med lite tvätt och så hade vi Lollo på besök en sväng. På eftermiddagen var det som sagt dags för Enyas besök hos öronläkaren. 20 min sen var läkaren, för att sen ta en titt i varje öra och så var vi klara! Kändes väl värt bensinen och parkeringen :)
Hur som helst såg det okej ut. Lite vätska bakom vänster öra så vi får ta upp ballongblåset igen, sen ska vi tillbaka om ett halvår.
Vi tog även ett varv på stan på kvällen då vi varit på jakt efter höstskor till Enya. Medan Enya och jag tittade på skor hade Elmer visst annat för sig. När jag fick se honom log jag stort för mig själv. Han hade hittat nylonstrumpor som han tagit på sig och gick omkring med, haha.. Så söt!
-Titta mamma, fina va!? Såna vill jag köpa! , sa han och log med hela ansiktet :D
Vi köpte aldrig några strumpor , men vi kom hem med det vi skulle i alla fall. Istället för ett par Gore-tex gympaskor och ett par fina höstkängor hittade vi det bästa kombinerat. Ett par Gore-tex kängor från Superfit. Satt kanon på Enyas smala fötter och hon älskade dem! :)
Test
Testskriver lite i väntan på att vi ska till öronläkaren med skrutt. Funderar på att ta upp bloggen igen, på allvar! Skulle vara skönt om man kan fixa inläggen via telefonen :)
