Ynka 9 dagar kvar till beräknad förlossning nu och just för tillfället så känns det som att det aldrig kommer bli någon igångsättning, men det SKA det bara bli om det så är det sista jag gör!

Som ni förstått så blev det inget med det i tisdags, utan jag fick en ny tid imorgon. Det sura är att vi sagt till Enya att lillebror kommer vara här nästa gång vi ses, men så blir ju inte fallet, om det nu inte sätter igång av sig självt såklart.. Känns så dumt att "ljuga" för henne, men förhoppningsvis är det något som hon inte kommer lida av i framtiden ;)

Så, fredag förmiddag it is. Då får vi säkert domen, och vi håller verkligen tummarna för att det blir av snart! Det är riktigt tröttsamt att vänta nu, speciellt när man ställt in sig på en sak och så blir det inte så..


Hur som helst så har de här extra dagarna givit oss liiite mer tid att hinna klart med allt. Det är kläder som ska tvättas, en väska som ska packas, ett förlossningsbrev som ska skrivas, en vagn som ska tvättas och lite annat. Men det ska vi nog hinna med :)

Idag ska vi i alla fall ta oss an lägenheten så den är relativt fin ifall det blir snart. Å andra sidan är det ju skönt att ha det nystädat innan Enya kommer imorgon så det är ju inte i "onödan" det görs i alla fall..

Kanske kan jag även få min kära sambo att baka lite fler bullar? Han och Enya bakade kanelbullar för första gången förra veckan och de blev himla goda! Tyvärr var det inte så många, och efter att en och annan bulle hittat vägen till våra magar, så behövs det göras några fler :D

..och kan bara konstatera att det här är en jävla skitdag!!
INGET går någonsin som "planerat".. :(

Idag är det då äntligen(?) dags..

I ärlighetens namn så har jag inte varit så nervös de här senaste dagarna som jag trodde att jag skulle vara. Lite skönt det visserligen, men jag antar att det kommer när jag sitter i bilen på väg in sen. Lite läskigt är det även att jag kommer vara ensam, men hey - det är ju ändå bara en undersökning jag ska göra idag. Så farligt är det ju inte :)

Jag har däremot fått stränga order av min sambo att jag måste ringa till honom direkt när jag vet vilket datum det blir, helst vill han att jag ska skicka ett sms direkt när hon avslöjat det för mig. Men det kommer jag såklart inte göra, utan jag håller honom lite på sträckbänken, snällt va?

Fast förresten vet vi ju inte säkert OM vi får något datum eller inte, det beror helt på om jag är mogen att sättas igång eller inte. Men vi hoppas på det bästa såklart!

Klockan 13 är tiden jag ska befinna mig på sjukhuset. Några timmar kvar med andra ord, men eftersom jag har lite att göra innan dess så avslutar jag detta nu..

Återkommer antagligen lite senare idag! :)

Glömde ta magbild igår så den här får duga.. Blir ju inte direkt bra när man fotar själv ;)


Förresten var jag på vårdcentralen igår och fick veta att jag hade en virusinfektion i halsen. Inte jättekul att veta direkt eftersom jag kan smitta bebisen, men ändå skönt att det inte var halsfluss.

 

Ja, nu var det sådär länge sen jag skrev igen.. Det har bara inte blivit av.
Däremot har jag haft det himla bra sen sist, även om jag haft en hals som strulat litegrann.. Den ska dock kollas upp idag, jag blir ju lite nervös över att smitta bebisen sen, så det är lika bra att gå till farbror doktorn. Hellre en gång för mycket än en gång för lite, eller hur?!

Det känns lite konstigt att jag inte kommer träffa Enya ensam något mer, utan när hon kommer till oss nästa gång så har vi helt plötsligt en liten bebis att ta hand om också. Känns riktigt riktigt konstigt, men jag hoppas det kommer gå bra, både för oss ovana föräldrar och för lillskrutt som blir storasyster för första gången :)

För kan ni tänka er att jag ska in till sjukan IMORGON och kollas upp inför igångsättningen?! Dagen D är äntligen här, och har vi tur så har vi en bebis hos oss innan veckan är slut.. Heeelt sjukt! Men FYYY vad vi längtar! :D

Vet ni hur det är att diska med jättemage? Helt hopplöst. Titta bara.. blött blött.

Tror ni att jag kan ta det här som argument med min kära sambo så jag slipper diska?


Nä, det trodde inte jag heller.

Vet att bilderna inte är identiskt tagna, men ni får försöka ha överseende med det. Det roliga är att jämföra magen, se om någon av er där ute tycker den ser annorlunda ut nu mot när jag väntade Enya?

2007 med Enya



2010 med lillfis



2007, med Enya



2010, med lillfis

Själv upplever jag (förutom bristningarna då) att jag inte har lika stark hormonrand nu som jag hade förra gången, jag upplever också att magen är mer äggformad och sitter inte lika högt upp mot brösten som när jag väntade Enya. Nu tycker jag dessutom att den är lite "smalare" framifrån, om man jämför med första gången då jag såg ut som en badboll ;)

Någon mer än jag som ser skillnaderna eller är det bara inbillning från min sida? Finns det något mer som ni kanske tycker är annorlunda med magen nu? Berätta gärna :)

Du är ju jättefin!
Randigt är mycket snyggare än enfärgat.


Vad är sprutorna för?



Tack för din härliga kommentar Jessi :) 

Som jag skrivit tidigare så tar jag två sprutor om dagen under hela graviditeten och ska göra det även sex veckor efter förlossningen, allt för att jag inte ska riskera att få blodpropp. Min mamma hade blodpropp när hon var i 20-årsåldern och jag ligger i riskgruppen för att få det jag också, vilket är anledningen till att jag måste stå ut med detta. Kul är det definitivt inte, men allt är ju för min och bebisens skull, så vad gör man inte? :)

såhär ser sprutan ut. 
nålen är 12 mm lång, alltså inte jättestor men trots det känns den rätt väl ;)

Igår var det en ganska fullspäckad dag för mig, och därför valde jag att inte skiva igårkväll då jag hellre tog det lugnt.

Det började med att klockan ringde strax innan 6, då var det bara att kliva upp, göra sig iordning och försöka få Fredrik ur sängen. Frukost åt vi tillsammans och därefter gjorde jag iordning lite matsäck som jag behövde under dagen. Runt 7 åkte vi hemifrån och in till Kvinnohälsan dit jag skulle, sen åkte Fredrik vidare mot universitetet där han hade sin första obligatoriska föreläsning.

Jag skulle ju träffat barnmorskan förra veckan men eftersom det inte blev av då så fick jag en ny tid, vilket var igår 7.45. Fick träffa en annan bm än min vanliga, men det gick super och hon var jättetrevlig. Mitt järnvärde hade gått upp en del så det var jättebra och alla andra prover såg fina ut de också. Skönt!
Hon mätte magen som ökat 4 cm, ligger nu på 31 i SF-mått och så skrev hon in min vikt för första gången också sen inskrivningen. Hon berättade att rekomendationen är att man inte ska ha gått upp mer än 6 kg fram till v 33, och där klarade jag mig bra eftersom jag bara gått upp 5 kg, så jag är nöjd! :) Får bara hoppas att jag håller mig ungefär så, för en massa mer vill jag inte gå upp - jag måste ju gå ner det sen också.

Efter mötet med barnmorskan fick jag vänta en halvtimma ungefär på nästa grej som skulle ske. Föräldraträffen.
Tyvärr kunde ju inte Fredrik följa med denna gång, så jag var den enda som inte hade sin karl med sig, men det gick fint ändå. Jag träffade Tessan och Tobbe (ett par som Lollo & Benny bott grannar med) och dem satt jag med hela tiden, med andra ord hade jag några i alla fall att prata med, jag som inte är så pratglad annars ;)

För min del kunde det egentligen kvittat att gå på kursen, eftersom jag varit med om det tidigare. Men jag valde att gå ändå igår eftersom jag kunde återberätta lite till Fredrik som missade det. Nästa träff är nästa tisdag och då ska vi båda gå, ska bli spännande att se vad han tycker om det.

När träffen var slut så gick jag en runda på stan och kollade på kläder. FY vad mycket fint det finns i butikerna nu! Som tur är kollade jag inte på något till mig själv, för då hade jag blivit ännu mer sugen på att handla, men det räckte gott med att kolla på allt fint till barnen. Fredrik slutade sin dag vid kl 12, så vi tog en lunch tillsammans på Five Tastes och efter det var jag tvungen att åka tillbaka till Kvinnohälsan för dagens sista möte.

Då var det dags för en "kurs" i bäckenbottenövningar/knipövningar. Väldigt nyttig info måste jag säga, och även om det handlade om tiden efter förlossningen så var det bra att få reda på det nu. Om jag ändå hade gått en sån kurs när jag väntade Enya, då hade jag kanske inte haft lika mycket problem med bäckenet som jag har nu..
Men förhoppningsvis kommer jag igång med dessa övningar efter denna förlossningen och får det att hjälpa mina besvär en del i alla fall. Det är målet :)
Väldigt nyttig info som sagt, så har ni chansen att gå på det så gör det, ni gravida där ute..

När kursen var slut kom Fredrik in och hämtade mig, men innan vi åkte hem så var vi bara tvungna att gå lite på stan innan. Ville ju visa allt fint jag hittat ;)
Tyvärr kunde vi ju inte handla så mycket, och det finaste fanns tyvärr inte i rätt storlekar men lite kom vi hem med i alla fall. Köpte en jacka till lillkillen, som vi hoppas han kan ha framåt hösten sen, den var på rean så den kunde Fredrik inte motstå, hehe. Sen köpte vi 2 par byxor till lillen och en body, och ett par tights till Enya som vi hoppas hon kan ha i vår/sommar. Ska testa på henne när hon kommer till oss, är de alldeles för stora får vi väl byta.. Spinkig som hon är ;)



När jag kom hem var jag riktigt trött, men lyckades ändå hålla mig vaken till efter kl 21 i alla fall ;) Fredrik tycker väl inte att jag är så rolig nu för tiden som inte orkar nåt, men förhoppningsvis blir det bättre när våren är här och man får lite extra energi av solen.. Eller ja, hoppas kan man ju alltid :)

Vaknade seg imorse, snoozade säkert i 40 min innan jag klev upp vilket inte brukar hända annars. Inatt vaknade jag flertalet gånger av att Fredriks mask läckte luft och lät konstigt, sen kliade min hand så jag höll på att klia sönder den och kl 5 var det dags för ett besök på toaletten. Efter det var det nästan kört att somna om, men jag lyckades och sov till dess att Fredrik gick upp och åkte iväg till jobbet. Vad händer då då? Jo, de börjar skotta snö precis utanför fönstret, man tackar. Men sen fick jag äntligen sova i ett par timmar till, därav segheten.

Igår kväll pratade vi mycket om förlossningen, amning och allt som hör till. Jag är så fruktansvärt rädd för förlossningen och blir skitnervös redan nu, ingen rolig känsla direkt. Dessutom var jag innan jul på samtal på special-mvc för att prata om eventuell igångsättning, och nu är det bara några veckor kvar till jag måste ha bestämt mig! :S

Jag tycker det är som att välja mellan pest eller kolera. Självklart vill jag att allt ska sätta igång av sig självt, vilket är det bästa för både mig och bebisen, men då finns risken att jag inte hinner ta bedövning pga mina sprutor. Anledningen till att jag tycker det är så hemskt är för att jag fick vänta i ca 3½ timma på bedövningen med Enya och då trodde jag att jag skulle dö, och det vill jag inte vara med om igen!

Men sen det här med igångsättning, visst att jag hinner få bedövningen och de kan hålla koll på mig hela tiden (vilket känns oerhört lättande) så vill jag inte veta exakt dag då jag ska föda barn. Det får mig att bli ännu mer nervös än vad jag är i dagsläget och det känns riktigt läskigt. Så, jag vet inte alls vad jag ska välja.. Blä.

Igår när vi hade lagt oss hade jag sammandragningar, rätt många på ganska så kort tid. Det kändes inte alls bra, för de gjorde nästan lite ont. Fick trycksmärtor ner i ryggen/bäckenet och jag var nära på att ringa förlossningen, men istället försökte jag somna och lyckades till slut. Okej, vi hade haft sex precis, men sådär har jag aldrig känt tidigare så imorgon ska jag ta upp det med min barnmorska. Kanske blir det så att jag måste avstå från sex helt nu i fortsättningen? Vi får se, men behagligt var det verkligen inte efteråt, magen alldeles stenhård med molande värk. Usch, det kan jag vara utan ett tag till känner jag.. Jag ska ju ha mer än två månader kvar innan jag ska känna någon smärta!

Vet inte om det är någon där ute som läser, som varit med om både en "vanlig" förlossning samt en igångsättning som skulle kunna hjälpa mig lite på traven? Vilket var smidigast för er, hur kände ni inför båda förlossningarna? Dela gärna med er..

Okej, nu släpper jag gårdagens inlägg och börjar om på ny kula igen!


Jag kom nyss hem från stan, där jag och pappa varit. Pappa är alltid så snäll och ställer upp och skjutsar mig de gånger jag inte orkar ta bussen, det är guld värt. Jag har varit på rutinbesök hos mödravården idag, och eftersom det var en sån dum tid kunde inte Fredrik följa med, även om han hemskt gärna velat.

Mötet gick bra. Det togs stick i fingret, vi lyssnade på hjärtljuden som tickade på väldigt fint och så mättes min mage för första gången. Nu ligger magmåttet (eller SF-måttet som det heter) på 23 cm, och det kommer bli utgångspunkten för framtida mått, för att kunna avgöra om livmodern och barnet växer som de ska.

Jag vägde mig också, eftersom jag fått för mig att jag inte ska väga mig hemma så var jag ganska ivrig över att veta om jag gått upp mycket. Ca 1 kg sen en månad tillbaka och det var helt okej kände jag. Sammanlagt har jag gått upp ca 4 kg nu sen inskrivningen, med Enya gick jag upp 9 kg under hela graviditeten så jag känner att det kommer lägga iväg lite mer nu.
Inte så konstigt kanske, i och med att jag är mer sugen på onyttigheter den här gången, och så rör jag på mig betydligt mindre. Men jag hoppas att kunna hålla mig under 15 kg i alla fall, det är så himla svårt att gå ner det sen. Eller i alla fall att bli av med degmagen :)

Det enda som var mindre bra var mitt järnvärde, det låg på 113 nu och förra gången på 119. Så nu blir det att äta järntabletter och så håller jag tummarna på att värdet går uppåt och att min mage inte kör ihop sig totalt. Förstoppning är ta mig tusan inget kul, ni som varit det vet hur det känns! Nästan värre än att föda barn, men bara nästan ;)

Nästa möte kommer jag gå på i januari, då jag även ska göra glucosbelastningen. Fastande från kl 22 kvällen innan, får inte ens dricka lite vatten, och när jag kommer dit ska jag trycka i mig 3 dl sockerlösning samt vänta 2 timmar på provsvar.. Tror ni jag längtar till detta besök?

Enormt dåligt med gissningar måste jag säga, men nu kommer i alla fall svaret..



















































Vår bebis har SNOPP! :)
Enya fick alltså som hon ville.. hoppas hon blir lika nöjd sen när prinskorven tittat ut :)

Igår var det äntligen dags, ultraljud nr 2 stod på tur och som vi längtat!
Vi har länge velat fram och tillbaka om vi ska ta reda på könet eller inte, och oftast har det vägt över att vi ska göra det. Så vi var väldigt spända och nervösa innan vi åkte dit kan jag lova :)
För helt säkert är det ju inte, vi visste ju inte ens om de skulle säga något.. det beror ju helt på barnmorskan tydligen.

Tyvärr fick inte Enya vara med, så hon fick vara hos morfar under tiden. Men innan vi åkte så frågade vi Enya om hon hellre ville ha en lillasyster eller en lillebror.  "Lillebror" sa hon direkt, och det har hon sagt många gånger tidigare. Undrar om hon är medveten om vad en lillebror är, eller om det bara varit en slump? Hur som helst så tror jag att det är för att Molly fått en lillebror, men säkert kan man ju inte veta :)

Vi släppte av Enya hos morfar och sen bar det av mot sjukan. Nervösa och väldigt spända! Barnmorskan vi träffade såg inte mycket ut för världen, men hon var den bästa vi träffat på länge! Hon gick igenom bebisens alla delar och det var häftigt att få se alla 4 kamrarna i hjärtat som slog och närbilder på alla möjliga kroppsdelar. Var något helt nytt för mig eftersom jag bara fick ett ultraljud med Enya!

Allt såg i alla fall fint ut, och sen kom den stora frågan. "Kan ni se vad det är för kön på bebisen?"
Hon svarade att oftast får de inte säga om de inte är 100 på vad det är, och att de aldrig får inrikta sig på att leta reda på det, men i vårt fall så tittade hon faktiskt efter och var väldigt tillmötesgående!
Efter en liten stund så hittade hon rätt ställe och vi fick reda på vad det var! Det var en väldigt överväldigande känsla och både jag och älsklingen fick en liten tår i ögat :)

Nu vet vi äntligen vad det är för en liten person där inne :) Vågar ni er på en gissning?
Svar kommer senare ikväll..



v. 19+3

Men inte vilken tjockis som helst förstår ni, utan en som kommer växa ytterligare i några månader för att förhoppningsvis krympa igen ;)

Ja, som ni alla säkert förstår (redan förstått?) så är jag gravid, och vi kunde inte vara lyckligare! :) Fredriks första bebis som han är jättespänd inför, min andra som är minst lika spännande :)
Vi är inte så långt gångna än, men idag var vi på ultraljud och fick se den lilla parveln, så nu känns det helt okej att berätta för resten av världen! Det har varit väldigt svårt att inte försäga sig ska ni veta, och dölja magen har inte varit så lätt det heller. För ni som har sett mig har säkert sett att den blivit dubbelt så stor som i somras, men nu är det ju lyckligtvis inte bara chips och godis som gjort den så ;)

För er som undrar så har vi inte sagt någonting till Enya än, och kommer heller inte göra det förrän magen är lite större (så J & A, säg inget till henne är ni snälla, det vill vi göra själva när tiden känns rätt) för hon är ju så pass liten att hon inte riktigt förstår än i alla fall. Men vi är säkra på att Enya kommer bli riktigt glad för sitt syskon och det känns helt underbart att hon ska få bli storasyster! :)

Jaaaa, det här var vår lilla nyhet som jag gärna ville berätta.. och här nedan är vår lilla skatt på ca 6 cm.. Söt va? :P